Både Paul Klee och Ivan Aguéli är klart sevärda och intressanta på Moderna Museets samlingsutsällning. Eftersom båda målar i ganska små format ryms hela den gemensamma utställningen i museets nedervåning – och det är nog ett riktigt val att ställa ut dessa bilder i lite intimare lokaler.
Paul Klee, Kairuan, vor dem Thor, 1914 Foto: Moderna Museet
Paul Klee, Före blixten, 1923
Paul Klee, Terrasserad trädgård, 1920
 Paul Klee , Halvcirkel med vinklar, 1932 |
 Paul Klee, Ad Marginem, 1930 |
Ivan Aguéli, Staden bland kullarna (Landskap från Egypten), ca 1895 Foto: Juan Luis Sánchez/Moderna Museet
Ivan Aguéli, Landskap från Loire, 1913
Ivan Aguéli, Landskap från Egypten, 1914
Eftersom jag har svårt att se vad de båda konstnärerna egentligen har gemensamt, utom att båda hade vistats i Afrika, dock utan att någonsin mötas, så skulle jag nog hellre ha sett dem hängda var för sig i stället för som nu blandade. Kanske är det ett sätt att dra större publik att ha mer än ett namn att skylta med? Ungefär som utställningen på MM med Turner, Monet och Twombly. Vad hade egentligen Twombly i sammanhanget att göra?
Nåja, det är ju inte så viktigt så länge som bra konst visas upp och det gör det verkligen på utställningen med Klee och Aguéli – båda är strålande. Jag gillar Aguélis bleka färgskala. Det är som om den starka solen i öknen bländar och förtar färgerna. Kanske en strävan att finna ”tingens själ” en förbindelse mellan ande och materia i linje med Aguélis religiösa mysticism.
Paul Klees bilder ser jag gärna som en utveckling av hans barnteckningar. Det är något omedvetet spontant och lustfyllt över dem. Samtidigt är de naturligtvis ytterst avancerade rent bildmässigt, stora färgfält som flygbilder över ett landskap eller bilder uppbyggda av mångfärgade prickar, det tycker jag påminner om aboriginernas konst. För att inte tala om de enkla blyertsteckningarna. Fina saker!
Andra bloggar om konst, konsthistoria, utställningar, Moderna Museet, Paul Klee, Ivan Aguéli